Filmarkivet (15)

10 (2002) heter den femtonde filmen jag valt ut till Filmarkivet. 10 står för de tio sekvenser som filmen är uppbyggd av, tio dialoger/monologer mellan en kvinna och de olika passagerare hon plockar upp. Kvinnan sitter nämligen vid ratten i en bil, och hela filmen utspelas i de två framsätena av hennes bil, under en dags färd runt i Teheran, Irans huvudstad. Bland passagerarna, en åt gången, märks hennes son, hennes mor, en prostituerad, och andra okända kvinnor. Genom deras diskussioner får åskådaren en bild av kvinnan, av hennes familj, av hennes liv, och också en bild av livet i Iran.

Det är många saker som är anmärkningsvärt med filmen. Skådespelarprestationerna till exempel, som är överväldigande, eller kanske snarare närvaron och äktheten, för det är inte alldeles självklart att det är fråga om skådespeleri. Det är, som så ofta i modern iransk film, svårt att säga vad som är fiktion och vad som är verklighet, och om det ens spelar någon roll. En annan anmärkningsvärd sak är filmens avskalade koncentration, där kameran aldrig lämnar instrumentbrädan (egentligen är det två digitalkameror, en riktad mot förarsätet, den andra mot passagerarsätet, som filmens regissör Abbas Kiarostami, sen klipper emellan). Det är en dialogbunden film, men samtidigt är det mest gripande scenen utan ord, där en av kvinnorna drar bak sin slöja och avslöjar att hon rakat av sig håret.

Den är inte första gången Kiarostami låter handlingen i en film utspelas i en bil, det samma gäller Smak av körsbär (Ta'm e guilass 1997), men mer om Kiarostami har jag skrivit tidigare (länk här), så det får räcka med det, men det viktiga här är att Kiarostami skapar en hel värld i framsätena på en bil, och provocerar både åskådaren och filmkonsten, och gör något nytt och eget, och följaktligen är given i Filmarkivet.

--------------------

Tidigare utvalda titlar till Filmarkivet återfinns nedan, och för att läsa motiveringarna är det bara att klicka på länken efter årtalet. Motiveringen till Ingeborg Holm utgör också en programförklaring till hela Filmarkivet.

Ingeborg Holm (1913) här

Fart, flickor och faror (Sherlock Jr. 1924) här

Pansarkryssaren Potemkin (Bronenosets "Potemkin" 1925) här

Napoleon (1927) här

Det ligger i blodet (His Girl Friday 1940) här

Dumbo (1940) här

Fantasin åker spårvagn (La ilusíon viaja en tranvía 1954) här

Yasujiro Ozu exemplifierad genom Föräldrarna (Tokyo monogatari 1953) här

Mannen som sköt Liberty Valance (The Man Who Shot Liberty Valance 1962) här

Persona (1966) här

Slaget om Alger (La battaglia di Algeri 1966) här

Je tu ille elle (1974) här

Den sköna satmaran (La Belle noiseuse 1991) här

Le prix du pardon (Ndeysaan 2001) här

Ryktesspridning

En av kvällstidningarna påstår att de avslöjat en hemlig teaterscen på Storgatan som Ingmar Bergman byggde och använde. Det finns i princip inget belägg för det påståendet. Det är ingen hemlighet att den funnits där, men att det skulle vara Bergman som skapat den är synnerligen tvivelaktigt (och Bergman själv förnekade det när det kom upp för några år sedan). Kvällstidningsjournalistik när den är som bäst med andra ord. Och morgontidnings-, för DN hakade på också.

Scenen (3)

Victor Sjöströms magnifika Stormen (The Wind 1928) handlar om en nybyggarkvinna (Lillian Gish) i den amerikanska västern. En kväll när hon är ensam hemma kommer en man och trakasserar henne, och försöker våldta henne. Hon försvarar sitt hem och sin heder, och slår ner mannen. Medan det blåser full sandstorm ute kastar hon ut den till synes livlösa mannen. Hon har precis satt sig för att hämta andan, när vi får se en hand som bankar på ytterdörren. Jag tror aldrig jag hoppat till så när jag sett en film. Efter den späda kvinnans heroiska kamp för att försvara sig hoppas och tror man att allt ska vara över nu, så bilden av handen på dörren, samtidigt som sanden yr omkring, är en chock. Det är en stumfilm men när jag tänker på scenen kan jag ändå höra slagen och vindens tjut i mitt inre.

De tidigare utvalda scenerna finns här och här.

Höstplaner

Det är visserligen några veckor kvar på sommaren, men idag drar höstsäsongen i gång för filmforum, mer vital än någonsin!

Det första prioriteten är att slutföra Filmarkivet, och därför kommer de sista utvalda filmerna presenteras under de kommande veckorna. Saker jag har sett kommer också tillbaka nästa vecka, och den nya serien Scenen kommer också att ta fart. Serien Genre fortsätter också, nästa genre som presenteras är preliminärt science fiction. Det blir förhoppningsvis också lite nyheter och annat spännande.

Sommaren har inte precis varit en lugn och händelselös tid för svensk film, Ingmar Bergman har avlidit, och Triangelfilm och Astoria Cinemas har gått i konkurs. Vad allt detta kommer att medföra för svensk film, svensk filmpolitik och svensk filmkonst är förstås för tidigt att säga med säkerhet, men att det kommer få effekter är ställt utom allt tvivel.

Bergman skrev jag om samma dag han avled, (att läsa här), i samband med det intervjuades jag också i DN, och länk till den intervjun finns här. (Jag har, naturligtvis, synpunkter på formuleringarna i intervjun, men vad ska man göra?)

Vad gäller konkurserna så är det naturligtvis inte bra när ett företag (SF i det här fallet) får i det närmaste monopol, men jag har lite svårt att tycka synd om Astoria Cinemas. De skyller på många olika faktorer, men det går inte att komma ifrån att de samtidigt spenderade pengar på svulstiga, högteknologiska om- och nybyggnationer*, att de kort sagt spenderade som om det inte fanns någon morgondag, vilket det sen visade sig att det faktiskt inte fanns, samtidigt som SF vädrade morgonluft. Jag är övertygad om att det var en felprioritering, där teknikfrälsta och vältaliga män lyckades förvrida huvudet på biografledningen, som borde ha vetat bättre. Men situationen i den svenska biografvärlden har jag redan skrivit om flera gånger tidigare så för övrigt hänvisar jag till några av mina tidigare inlägg, nämligen här (om biografdöden) och här (om svensk biografkultur).

Och med detta sagt är semestern slut och höstterminen är här. Filmkonsten lever vidare, på filmforum och i resten av världen.

---------------------------------
*Att plöja ner alldeles för mycket pengar på ombyggnationer var något som startade på Sandrew Metronome, innan det köptes upp och blev Astoria, och som också lär ha lett till att huvuden fick rulla på Sandrew Metronome.

En meddelande från Stockholm Filmfestival

Stockholm Filmfestival delar årligen ut 1 km film stipendiet för att stödja
unga svenska filmskapare. Priset ger möjligheten att skapa en tio minuter
lång kortfilm med hjälp av 100.000 kronor och professionell
produktionshjälp till ett sammanlagt värde av en halv miljon kronor.
De tio kvalificerade bidragen visas under Stockholm Filmfestival 2007 och
vinnarens färdiga film visas även på Stockholms filmfestival 2008.
Bland tidigare vinnare märks: Ella Lemhagen, Magnus Carlsson, Jens
Jonsson, Daniel Wallentin och Amanda Adolfsson.

Årets deadline för 1 km film är 8 september.

För att delta i tävlingen skall du skicka in en klar kortfilm samt en väl utarbetad projektbeskrivning/synopsis. Det är viktigt att båda delarna är noga genomförda då du kommer att bedömas lika mycket på bägge delarna.

Skicka din ansökan till;
1 KM FILM
Stockholms internationella filmfestival
BOX 3136
103 62 Stockholm

För mer information och anmälningsblankett, ta en titt på vår hemsida; www.filmfestivalen.se

Fortfarande semester, fast ett tips om Malmö Konsthall

Måndagen den 20 augusti blir det full fart igen på filmforum, men till dess vill jag tipsa alla som är, eller kommer till, Malmö om utställningen på Malmö Konsthall med filmer och målningar av William Kentridge. Den är intressant för den filmintresserade också, särskilt projektet 7 Fragments for Georges Méliès & Journey to the Moon, Kentridge hommage till en av filmkonstens första och främsta pionjärer, fransmannen Georges Méliès (1861-1938). Utställningen pågår till den 19 augusti.