Mer om singelbiografen

I en kommentar till vad jag skrev om singelbiografens framtid nämndes filmsättningen som ett medel för att locka folk. Tyvärr är det inte alltid tillräckligt. För att illustrera kan man ta julen 1997. Då hade Starship Troopers premiär, och i Stockholm gick den på singelbion Astoria och multiplexet Biopalatset. Under jullovet var det utsålt varje föreställning både på Astoria och Biopalatset. Men så fort helgerna var över dog den direkt på Astoria, men fortsatte att vara utsåld på Biopalatset. Det naturliga hade ju varit att det var halvfullt på båda, men så enkelt är det inte. Publiken drar sig naturligt till de stora flersalongskomplexen. Men man kan naturligtvis också döda en biograf med filmsättningen. Tyvärr är filmsättarna i Sverige ganska utlämnade till filmbolagen.

Det sistnämnda är också en av anledningarna till att prissättningen är så stelbent. I andra länder varierar priserna mellan olika filmer, och priset för en och samma film varierar beorende på vilka tid på dagen den går, vilket salong den går på, och hur länge den har gått. Så är det inte i Sverige. Det kan ibland vara billigare dagtid på vardagar, och ibland billigare för barn, men det är i princip de enda rabatter som ges. (I alla fall i större städer, jag vet inte hur det ser ut på landsorten.) Oavsett om SF köper Sandrew Metronome eller inte finns det mycket som skulle behöva förändras inom svensk biografpolitik.