Biografdöden

För oss vanliga dödliga började sommaren i fredags, men för biografbranschen i Stockholm har det varit sommar ett bra tag vid det här laget. Astoria Nybrogatan har haft stängt ett par månader och Victoria på Götgatan någon månad. Lägg därtill att det är kris i biobranschen. Astoria faller sönder, Triangelfilm har gått i konkurs, och Folkets bio har problem. SF har tagit över Biopalatset, som en gång var Sandrew Metronomes flaggskepp i Stockholm, och som Astoria byggde om till en hypermodern anläggning. Eftersom SF inte behöver två biografer sida vid sida på söder kommer Filmstaden Söder snart att läggas ner. Och vid Hornstull hotas Kvartersbion (som vanligt) av nedläggning. Kontentan av allt detta är att det snart knappt finns några biografer kvar i stan, och det gör mig bekymrad.

Vad har vi kvar i innerstaden? Axeln Kungsgatan/Sveavägen bjuder på Filmstaden Sergel, Astoria Kungsgatan (tidigare känd som Royal), Grand, Saga och Rigoletto. Park och Skandia har öppet ibland. På söder har vi för stunden Kvartersbion, Biopalatset och Filmstaden Söder, men till hösten förmodligen bara Biopalatset och Victoria. Sen finns Sture och Zita på Birger Jarls gatan, men framtiden är inte självklar för dem.

Det är uppenbart att SF får en allt starkare roll på marknaden och det är svårt att se något positivt med det. Men jag undrar vad alternativet är. I ett av mina första inlägg på filmforum (här) föreslog jag kommunala biografer i Stockholm också, som det finns i Norge och även vissa städer i Sverige. I min desperation har jag nu också börjat fundera på en annan lösning. Att de stora distributörerna, som Columbia, Warner, UIP, öppnar egna salonger där de visar sina egna filmer. En gång i tiden, under förra seklets första hälft, så var det standard, så kallad vertikal integration, det vill säga att samma filmbolag som producerade en viss film också distribuerade den, samt hade salongen den visades på. Det var en modell som kritiserades redan då, på grund av de stora bolagens totala makt över marknaden. Men om exempelvis Sony ägde ett par biografer i stan, och visade sina filmer där, nog skulle det bli en kraftfull konkurrent till SF. Och om sedan ett par kommunala biografer öppnades, som visade filmer som gått ner från ordinarie repertoar, eller smalare filmer från smalare distributörer, då kanske biografvärlden kunde få sig ett uppsving, med ett bredare utbud, och med flera salonger. Men det är nog en utopi. Men något som inte borde vara så svårt är differentierad prissättning. Att filmer blir billigare när de gått några veckor, och att olika salonger har olika biljettpris, borde nästan vara en självklarhet, och är det i många andra länder. Varför är det så stelbent i Stockholm?

-----------------------------------------
Apropå Kvartersbion så förstår jag inte varför det daltas med den. Det är en undermålig biograf, och eftersom den visar samma utbud som övriga biografer i stan, fast med sämre kvalitet, så ser jag ingen anledning till varför den ska försvaras till varje pris. Biografens ägare René Reiss menade i en intervju (här) att det var "dynga av kvalificerat slag" att påstå att hans biograf visade samma filmer som övriga biografer (och att han därför inte tillförde något extra till stadens filmliv). Men det stämmer ju. Idag visas exempelvis Darling, La vie en rose och Pans labyrint. De två första visas samtidigt på Filmstaden Sergel, och Pans labyrint visas bland annat på Biopalatset. Då intervjun gjordes, i april, visades också Darling, samt En obekväm sanning och The Queen, vilka också visades på exempelvis Filmstaden Sergel. Det fanns en tid då Kvartersbion hade ett annat, roligare utbud, men det är länge sedan, oavsett vad René Reiss påstår. Nu ser jag inget annat skäl att gå dit än lokalpatriotism.