Scenen

Vissa filmscener lämnar ett outplånligt intryck, och ibland kan en enskild scen lyfta en hel film som i övrigt är ganska medioker. Det kan vara rent visuellt, men oftast är det en känsla i scenen som gör den så minnesvärd, kanske i kombination med det visuella uttrycket. Ibland krävs det att man ser scenen i sitt sammanhang för att den ska få sin fulla effekt, men ibland är scenen sig själv nog.

Låt mig hur som helst presentera en ny återkommande serie på filmforum, Scenen, som i all anspråkslöshet är ett försök att återge några av mina favoritscener ur filmhistorien.

Den scen som för äran att inleda är från Den sista färden (Deliverance 1972), John Boormans mytiska och ekologiska thriller. Den handlar om fyra män som på sin semester paddlar på en flod i den amerikanska vildmarken, en flod som ska dämmas upp, och därför är hotad. Männen hamnar i konflikt med några slemmiga hillbillies, och semestern förvandlas till en mardröm. Det är en obehaglig, men samtidigt väldigt vacker, film (fotograferad av Vilmos Zsigmond), som innehåller fler starka scener. En är mot slutet, då de överlevande männen återvänt till civilisationen. Man får se en bild på floden, som stilla flyter fram, harmoniskt, men samtidigt lite hotfullt. Så plötsligt kommer en arm upp, rakt upp ur vattenmassorna. Det är en ögonblicksbild, men oförglömlig. En scen som inte släpper mig, och som är en av de jag först kommer att tänka på när jag får frågan om favoritscener.