Filmarkivet (14)

När man visar afrikanska filmer på festivaler (i princip de enda tillfällen de visas på biografer utanför Afrika och Paris) brukar man ofta säga att man vill synliggöra en annan bild av Afrika en den gängse bild av en kontinent fylld av krig, hunger och lidande som massmedia sprider. Men sen visar man ändå bara filmer som handlar om krig, hunger och lidande, och istället för att nyansera bilden så förstärker man den bara. Om man istället visade en romcom från det mer välbärgade delarna av Dakar, Lagos eller Kapstaden, då skulle man leva upp till sitt uttalade syfte.

Det fjortonde tillskottet till filmarkivet, Le prix du pardon (Ndeysaan 2001), kommer från Senegal, men den handlar inte om krig, utan är en mytisk kärlekshistoria, som bygger på uråldriga berättelser, som gått i arv, från generation till generation. Den utspelas i en liten fiskeby vid Atlantens kust, där Mbanik (Gora Seck) och Yatma (Hubert Koundé) båda är förälskade i Maxoye (Rokhaya Niang). Maxoye väljer Mbanik, men galen av svartsjuka slår Yatma ihjäl sin vän Mbanik. Sen får han leva med ångern och skammen för resten av sitt liv, tills Mbanik utkräver sin hämnd, från andra sidan.

Det mytiska, tidlösa draget i filmen understryks på många sätt, exempelvis genom den dimma som ligger tät över byn, genom allt tal om andar och gudar, och genom berättelsen själv, som är ren och närmast naiv i sin enkelhet. Det finns också ett tydligt inslag av muntligt berättande, i form av en voice-over, och det återkommande berättandet av sagor och legender. Men trots allt muntligt berättande är filmen inte stel eller statisk. I en monologduell mellan Mbanik och Yatma berättar de hur de har varsin gud på sin sida. Mbanik har en havsgud, i form av en haj. Yatma en skogsgud, i form av ett lejon. Den episoden skildras genom ett skuggspel, och detta sätt att berätta på har jag nog aldrig sett på film förut. Den är mer symbolisk än realistisk vilket gäller filmen i sin helhet, och det är främst den mytiska symbolismen som ger Le prix du pardon en plats i filmarkivet. Den visar att även en muntlig berättartradition kan ge upphov till visuell filmkonst.

---------------------------

Tidigare utvalda titlar till Filmarkivet återfinns nedan, och för att läsa motiveringarna är det bara att klicka på länken efter årtalet. Motiveringen till Ingeborg Holm utgör också en programförklaring till hela Filmarkivet.
Ingeborg Holm (1913) här
Fart, flickor och faror (Sherlock Jr. 1924) här
Pansarkryssaren Potemkin (Bronenosets "Potemkin" 1925) här
Napoleon (1927) här
Det ligger i blodet (His Girl Friday 1940) här
Dumbo (1940) här
Fantasin åker spårvagn (La ilusíon viaja en tranvía 1954) här
Yasujiro Ozu exemplifierad genom Föräldrarna (Tokyo monogatari 1953) här
Mannen som sköt Liberty Valance (The Man Who Shot Liberty Valance 1962) här
Persona (1966) här
Slaget om Alger (La battaglia di Algeri 1966) här
Je tu ille elle (1974) här
Den sköna satmaran (La Belle noiseuse 1991) här