Det är många saker som är anmärkningsvärt med filmen. Skådespelarprestationerna till exempel, som är överväldigande, eller kanske snarare närvaron och äktheten, för det är inte alldeles självklart att det är fråga om skådespeleri. Det är, som så ofta i modern iransk film, svårt att säga vad som är fiktion och vad som är verklighet, och om det ens spelar någon roll. En annan anmärkningsvärd sak är filmens avskalade koncentration, där kameran aldrig lämnar instrumentbrädan (egentligen är det två digitalkameror, en riktad mot förarsätet, den andra mot passagerarsätet, som filmens regissör Abbas Kiarostami, sen klipper emellan). Det är en dialogbunden film, men samtidigt är det mest gripande scenen utan ord, där en av kvinnorna drar bak sin slöja och avslöjar att hon rakat av sig håret.
Den är inte första gången Kiarostami låter handlingen i en film utspelas i en bil, det samma gäller Smak av körsbär (Ta'm e guilass 1997), men mer om Kiarostami har jag skrivit tidigare (länk här), så det får räcka med det, men det viktiga här är att Kiarostami skapar en hel värld i framsätena på en bil, och provocerar både åskådaren och filmkonsten, och gör något nytt och eget, och följaktligen är given i Filmarkivet.
--------------------
Tidigare utvalda titlar till Filmarkivet återfinns nedan, och för att läsa motiveringarna är det bara att klicka på länken efter årtalet. Motiveringen till Ingeborg Holm utgör också en programförklaring till hela Filmarkivet.
Ingeborg Holm (1913) här
Fart, flickor och faror (Sherlock Jr. 1924) här
Pansarkryssaren Potemkin (Bronenosets "Potemkin" 1925) här
Napoleon (1927) här
Det ligger i blodet (His Girl Friday 1940) här
Dumbo (1940) här
Fantasin åker spårvagn (La ilusíon viaja en tranvía 1954) här
Yasujiro Ozu exemplifierad genom Föräldrarna (Tokyo monogatari 1953) här
Mannen som sköt Liberty Valance (The Man Who Shot Liberty Valance 1962) här
Persona (1966) här
Slaget om Alger (La battaglia di Algeri 1966) här
Je tu ille elle (1974) här
Den sköna satmaran (La Belle noiseuse 1991) här
Le prix du pardon (Ndeysaan 2001) här
2 kommentarer:
Tror du att Simon Stahos Dag och Natt inspirerats av 10?
det är inte omöjligt, och med tanke på självmordstemat så kanske även av "smak av körsbär".
Skicka en kommentar