Vad har hänt med återväxten av manliga filmstjärnorna? När man frågar folk efter deras favoriter så svarar de fortfarande Al Pacino (född 1940), Robert de Niro (1943) eller kanske Tom Hanks (1956). Alla fullgoda exempel på stjärnor, men de är trots allt inte några ynglingar. Var är de nya? Russell Crowe är född 1964 och Tom Cruise 1962. Will Smith är född 1968, Johnny Depp och Brad Pitt 1963. Leonardo di Caprio är ett undantag, född 1974, och han är ändå 32 år. Mikael Persbrandt är 43 år. Paul Bettany och Jude Law är båda över 30. Missförstå mig inte, det är inte någon åldersrasism det är fråga om, jag har inget emot de ovannämnda skådespelarna, tvärtom. Vad jag undrar är bara om filmstjärnornas tid är förbi.
Men först kanske det kan vara på sin plats att definiera vad en riktig filmstjärna är. Det ska vara någon som är en bra skådespelare, och som också har en kraftfull personlighet, någon som äger rummet. Det ska vara någon som kan bära en hel film. Dessutom ska det vara någon som är allmänt känd, och som gärna figurerar i skvallerpressen, samt inspirerar andra skådespelare. Humphrey Bogart (1899-1957), Jean Gabin (1904-1976), Marcello Mastroianni (1924-1996), Clint Eastwood (1930), Jean-Paul Belmondo (1933). Vem uppfyller de kriterierna idag bland de som är under 30, eller 35? Det saknas inte bra skådespelare idag, men vill man ha någon man med extra stjärnglans, då får man leta bland de äldre skådespelarna. Bland kvinnorna är det inte alls lika blekt. Det självklara exemplet är Scarlett Johansson, men ingen man i hennes ålder kan mäta sig med henne i star quality.
Bland de yngre skådespelarna har på förslag Jake Gyllenhaal, 25 år, Heath Ledger 26 år eller Orlando Bloom, 29 år, nämnts. Men de två förstnämnda är ännu inte riktiga stjärnor, och Bloom har förvisso en stor beundrarskara bland tonårstjejer, men det räcker inte. Han är decenniets stolpskott, i avsaknad av talang och scennärvaro. Haley Joel Osmond är blott 18 år, men vad har han gjort de senaste åren? Elijah Wood är 24 år, kanske kan han bli något, men jag är tveksam. Jake Gyllenhaal har två filmer nu, Jarhead och Brokeback Mountain, kanske de kommer göra honom till en stjärna.
Vad beror detta på? Att normer och uppfostran gör att de yngre generationerna är mer städade och hämmade? Att det inte längre anses fint att vara cool och självständig? Att filmerna är för dåliga? Eller att filmbolagen tröttnat på filmstjärnor? I säsongens mest uppskrivna film spelas de manliga huvudrollerna av Jack Black och Adrien Brody. Med alla sina förtjänster, några Steve McQueens är de inte. Kanske är det orättvist dock, det är inte många som är stora stjärnor innan de fyllt 30. James Dean är ett undantag trots allt. Fast det finns så få stjärnor även mellan 30 och 40. Om 20 år, är det fortfarande Al, Tom, Tom och Russell som är de stora namnen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
.....Hav tröst, Bogie vid 24 var inte heller något att hänga i julgranen direkt! Det fanns få unga störtbegåvade manliga stjärnor förr också, tror jag. Det tar tid att skaffa sig den där tyngden. Svårt att veta hur bra de var för övrigt, för de hamnade oftast i trista älskaroller. Idag fjantar de omkring i high school-filmer, stackarna.
Ashton Kutcher och Topher Grace är kanske på väg?
Bogart var närmare 40 när han blev stjärna, det är sant. Men han var lite sen, 30 var vanligare bland de riktigt stora. Men, som sagt, det finns ju inte ens några 35-åringar idag. Ashton Kutcher ser jag absolut inte som någon potentiell stjärna.
Bra inlägg!
Och jag tror absolut att det, som du skriver, till stor del kan bero på att filmerna överlag helt enkelt är för dåliga. Alltså, det är få unga manliga skådespelare som lyckas hålla en jämn nivå på alla sina filmer. Även om giganter som De Niro och Pacino har gjort bottennapp genom åren, så har de gjort desto fler riktigt bra filmer - som ger dem en given plats på stjärnkartan.
Men vad jag även tror kan vara en anledning är att hela begreppet med "method acting" inte längre är aktuell. Det är ju en skådespelarform som fött fram många av dem som vi fortfarande ser som giganter. Jake Gyllenhaal är absolut på gång och lär väl vara hur stor som helst snart, om han fortsätter att spela sin kort rätt. Annars tycker jag egentligen bara att Christian Bale (född 1974) är den som bäst bär arvet från giganterna. Han klarar både att välja rätt filmer och att engagera sig i sina roller på ett sätt vi bara ser hos de äldre stjärnorna.
När det gäller Scarlett Johansson håller jag nog inte riktigt med. Visserligen har hon valt en del "smarta" filmer, men det finns många andra kvinnliga och unga skådespelare som klår henne. Men det hör, så klart, hemma i en helt annan post.
Tror det beror på att utbudet av potentiella stjärnor är större än efterfrågan. Idag går det upp ett större antal storfilmer på biograferna vilket gör att stjärnorna fördelas jämt på dessa. Dessutom är det inte i lika hög grad skådespelarna som genererar folk till biograferna. En Jerry Bruckheimer-stämpel väger mer än Brad Pitt i huvudrollen.
Skicka en kommentar