Filmåret 2005

Så, 2006 är äntligen här. Och filmforum är tillbaka. Som tidsandan kräver handlar årets första text om den gångna årets filmer. Av det jag har sett så var de här mina favoriter, i bokstavsordning:
20, 30, 40; Batman Begins; Crash; Det levande slottet; L'intrus; I hennes skor; Järn 3:an; Million Dollar Baby; Mysterious Skin; Pourqoui (pas) le Brésil; Pusher II; Sideways och egyptiska Women's Love. Men bäst var The Life Aquatic with Steve Zissou. Förstås.

Det kom ju en hel del svenska filmer, alldeles för många rent av, med tanke på hur undermåliga och publikfientliga många var. Jag skulle dock vilja nämna fyra stycken som jag tyckte om, trots deras defekter. Krama mig; Sandor slash Ida; Fyra veckor i juli och Tjenare kungen.

2005 var också det år då sista Star Wars-filmen kom, och Darth Vader tog sina första stapplande steg. Där med är den sagan slut, och förhoppningsvis är epoken med den typen av stora, påkostade popcornfilmer också över. Med tanke på hur dåligt det gick för många av dem förra året var kanske 2005 slutåret. Mindre effekter och mer kvalitet borde vara ledordet för filmskaparna framöver. Att konkurrensen hårdnar från östra Asien är också något som blev uppenbart 2005. Det är där många av de bästa regissörerna verkar, och det är där många av de bästa filmerna görs. Men än har de inte nått ut till de breda folklagren. I Kina är koreansk populärkultur det hetaste just nu, både musik, tv-serier och filmer. Kanske är det bara en tidsfråga innan det koreanska slår igenom utanför filmfestivalerna även här. Om så inte sker så beror det i alla fall inte på filmerna, utan på publiken.

Nu ser jag otåligt framemot två George Clooney-filmer, Syriana och Good Night and Good Luck. Därtill lockar bland annat München, Jarhead, Brokeback Mountain, Match Point, The New World, The Squid and the Whale, Friends with Money, Capote och Rois et reine. Samt många filmer med Maggie Gyllenhaal. Förhoppningsvis kommer Abolfazl Jalili och Jafar Panahi göra nya filmer också, även om det politiska klimatet i Iran har hårdnat den senaste tiden.

Om alla de filmerna kommer hit återstår att de, men det finns ju andra vägar att gå, om de svenska distributörerna fegar ur. Då får ni läsa om det här, och för er som inte såg dem på Stockholms filmfestival så får ni i alla fall snart chansen att stifta bekantskap med Me and You and Everyone We Know och Stolthet och fördom, vilket inte är det sämsta.