Varannan vecka

Det svenska filmåret har inletts, och Varannan vecka har redan tjusat kritikerna och publiken. Den har till och med jämförts med Woody Allen av Mårten Blomqvist i DN. Det är vid sådana tillfällen misstankarna om att svenska kritiker skriver upp svenska filmer av patriotiska skäl blir som svårast att vifta bort. Det var nämligen länge sedan jag såg något så dåligt som Varannan vecka. Det är inte ofta en film brister på alla plan, men här, äntligen, hände det.

Handlingen är, om jag minns rätt, den att Jens (Måns Herngren) blir dumpad av Tessan (Anna Björk) för att hon tror att han varit otrogen med Johanna (Cecilia Frode). Det har han inte, däremot har hans bror Pontus (Felix Herngren) varit tillsammans med henne ett år tidigare. Tessan däremot har varit otrogen med Håkan. Pontus har separerat från sin fru, men de är fortfarande goda vänner. Jens börjar dejta en patient. Men så vill han tillbaka till Tessan. Pontus och hans ex-fru bestämmer sig för att skaffa ett till barn. Pontus är dock på nytt intresserad av Johanna.

Av allt detta hade det kunna bli en spännande relationskomedi om nutidsfamiljens vardag. Tyvärr så har det inte blivit så. Efter ungefär två minuter hade jag tröttnat på personerna i filmen. Det fanns inget spänningsmoment alls i filmen. Vem som skulle få vem, och i så fall när, var helt ointressant. Det berodde delvis på att skådespelarna inte lyckades väcka liv i sina roller, och delvis på att manuset var så splittrat och skissartat att det mest kändes som en samling stödord. Nästan alla scener kändes för korta eller underutvecklade. Dessutom var det hela filmat som om man använt sig av Aktuellts studio som visuell förebild. Undantaget var Matrix-parodin, men så särskilt kul var den inte ändå. Ibland var det hela så taffligt att jag undrade om det var meningen att det skulle se ut som en elevfilm från en ABF-kurs. Men om det var meningen, vad var meningen med det?

Ytterligare ett irritationsmoment var alla reklamfilmer som återkom med jämna mellanrum. Vad kom först undrar jag? Hade man bestämt att Pontus skulle jobba med reklam och sen ringt till några företag och frågat om de ville få sina produkter exponerade på bästa sändningstid, eller var det företagen som ville bli exponerade under filmen och att bröderna Herngren därför beslöt att låta Pontus jobba i reklambranschen? Eller var det rent av ett krav från filmskaparnas sida? Oavsett svaret på frågan vill jag inte höra det.

Måns Herngren och Hannes Holm har nu gjort fem filmer tillsammans. Ingen av dem är särskilt bra, bland annat beroende på att de aldrig tycks ha tid att vänta med att göra filmen tills manuset lämnat idéstadiet. Men nu har de gjort sin hittills sämsta film. Deras filmer bygger på igenkänningskomik, men det räcker inte för att göra en bra film. Även om vissa repliker och vissa situationer är pinsamma/roliga, så finns här ingen konstnärligt gestaltning eller ens hantverksskicklighet. Filmen kan illustrera vad jag tror är ett av de största problemen med svensk film, nämligen bristen på skickliga regissörer, och att många väljer att regissera sina egna manus, trots att de inte behärskar konsten. Fotografen till Varannan vecka, Göran Hallberg, gjorde förra året Vinnare och förlorare, och de två filmerna kunde inte se mer annorlunda ut. Det finns en kraft och ett sug i bilderna i Vinnare och förlorare som Varannan vecka inte kommer i närheten av. Kan det bero på att Kjell Sundvall är en regissör med bildsinne, vilket Holm och Herngren saknar. Och om någon annan regisserade deras manus, kanske skulle det bli bättre tajming, bättre skådespeleri. Men, varför skulle de bry sig om det? Deras filmer blir ju publiksuccéer, de är uppenbarligen på samma våglängd som svenska folket. Jag är blott en sur kritiker. Jag hoppas dock att om Herngren och Holm kommer för att söka filmstöd och de nödvändigtvis måste få skattepengar, så ge dem a-kassa istället.