Victor/Victoria

I en artikel i The Economist 19 maj beskrevs hur homofobin in Mexico är på nedgång och att något av en homo-boom äger rum, där exempelvis kaféer, affärer, resebyråer och advokatfirmor, drivna av homosexuella för en, primärt, homosexuell kundkrets, blommat upp över landet, främst i Mexico City. Som en viktig anledning till denna gayrenässans angavs tv-serier såsom Will & Grace och Queer as Folks. Att trender och attityder formas av massmedia är ju inget nytt, utan något av en självklarhet. Men det är typiskt att det är tv-serier som anges. Det känns som om filmer är mer avvaktande när det gäller att berätta homosexuella historier. När såg du senaste en bred film (svensk, amerikansk, eller från annat land), som på ett avslappnat sätt hade karaktärer som var homosexuella? När kommer en romantisk komedi med Julia Roberts och Meg Ryan, eller Tom Hanks och George Clooney, att vara lika självklar som en med Tom Hanks och Meg Ryan? En romantisk komedi där det inte görs en poäng av att det handlar om två kvinnor eller två män, utan den får vara en romantisk komedi som råkar handla om ett gaypar. Eller varför inte en hård actionfilm där Will Smith inte dödar the bad guy och vinner flickan utan dödar the bad guy och vinner pojken. (En satans eftermiddag (Dog Day Afternoon, 1975) är här ett lysande undantag, där hjälten och rebellen, spelad av Al Pacino, är gay, utan att det görs till någon poäng.) Om en film idag har homosexuella karaktärer så är det antingen som bifigurer, ofta för komisk effekt, som i Notting Hill (1999), eller också blir det själva poängen med filmen, att den handlar om någon som är gay, inte sällan för att filmmakarna vill verka modiga och kontroversiella.

Det finns naturligtvis undantag. Bound (1996), I huvudet på John Malkovich (Being John Malkovich, 1999) och Under Toscanas sol (Under the Tuscan Sun, 2003) är några amerikanska exempel. Indiska Fire (1996), Happy Together (1997) från Hong Kong, Fucking Åmål (1998) och amerikansk/taiwanesiska Bröllopsfesten (Hsi Yen / The Wedding Banquet, 1993) är andra globala exempel. De flesta är smala indie-filmer, och bland mainstreamfilmen förblir det sällsynt, men det är bara att hoppas att det snart blir ett mer rutinmässigt inslag. Många företag har ju fått upp ögonen för den köpstarka homosexuella gruppen av samhället, så även filmbolagen torde börja uppvakta dem. Och inte bara homo- utan också a- bi- och transsexuella. Alla förtjänar de att få sina historier berättade.

Rubriken till det här inlägget är Victor/Victoria och det syftar förstås på Blake Edwards film Victor/Victoria från 1982*. Där spelar Julie Andrews Victoria Grant, en utsvulten och arbetslös showartist, som för att få jobb klipper håret, lindar brösten och utger sig för att vara Victor Grezhinski. Han blir genast anlitad, som kvinnoimitatör. Komplikationer uppstår när nattklubbsägaren och gangstern King Marchand (James Garner) ser Victor uppträda och förälskar sig i honom i tron att det är en kvinna. När han ser henne ta av sig peruken och avslöja att hon är en man (misstänkt lik David Bowie) ställs hans syn på sin sexuella läggning på sin spets. Till slut kyssar han honom med kommentaren "I don't care if you are a man." Victor svarar "I.., I'm not a man." varpå King säger "I still don't care." I en annan paradroll syns Robert Preston som den bitchiga Toddy, som har filmens bästa repliker (såsom "Ugh. There's nothing more inconvenient than an old queen with a head cold.") och som gör ett fantastisk solonummer i den härliga finalen. Visserligen är rollen något av en gaykliché, men när den är spelad med sådan övertygelse och värme så gör det inget. Det mest anmärkningsvärd med filmen är dock hur det är Victor som är filmens stjärna, åtrådd av alla, män som kvinnor. Det är som Victor, inte som Victoria, som han/hon får leva ut sin sexualitet, vilket leder till att sexualiteten tappar sitt prefix. (På samma sätt som det i Boys Don't Cry (1999) bara leder till onödig språkförvirring att prata om homo-, hetero-, bi- eller transsexuella. Vem är egentligen vad?) Kanske vi snart kan nöja oss med att använda uttrycket sexuella, och asexuella, kort och gott.

---------------------------------
*Victor/Victoria bygger på den tyska filmen Viktor und Viktoria från 1933.