I Dårarnas paradis (Palm Beach Story 1942) kommer Tom (Joel McCrea) hem och får veta av sin fru Gerry (Claudette Colbert) att en miljonär gett henne $700. Han undrar förstås varför och frågar indignerat "I mean, sex didn't even enter in to it?", på vilket hon svarar "Oh, but of course it did darling, sex always have something to do with it".
Det tog inte så lång tid från det att filmen uppfanns förrän sex hamnade på duken, i mer eller mindre förtäckt form. Antingen kyskt, kanske i form av en blottad vad, eller pang på, i svartvita, stumma porrfilmer. Det är dock inget som det pratas om i någon större utsträckning varför det är ofta glöms bort att den tidiga filmen, särskilt på 20-talet och det tidiga 30-talet, kunde vara väldigt fräck och vågad, både i Europa och i USA. Lättklädda skådespelare, vågad dialog och nakenscener förekom, i såväl dramer, komedier som äventyrsfilmer. Till och med de första Tarzan-filmerna med Johnny Weissmüller är exempel på det (Tarzan - the Ape Man 1932, Tarzan and His Mate 1934). En filmstjärna som Jean Harlow levde högt på sin vampiga, sexuellt provokativ stil. (I Middag kl. 8 (Dinner at 8, 1933) spelar Harlow en typisk roll, och säger vid ett tillfälle att hon läst en bok om att i framtiden kommer alla jobb ersättas av maskiner. En äldre dam låter blicken glida över hennes yppiga kropp och säger "Oh, my dear, that's something you need never worry about.") Den tjeckiska filmen Extas (Ekstase 1933), som kallades "den mest omviskade filmen", gjorde succé/skandal för att den kvinnliga stjärnan Hedy Lamarr (som hette Hedy Keisler på den tiden) var naken i den, och hade en intensiv sexscen med Aribert Mog. I historiska skildringar som I korsets tecken (Sign of the Cross 1932) kan man helt ohämmat ta del av avklädda män med inoljade kroppar. Josef von Sternbergs filmer med Marlene Dietrich som sexuellt ambivalent huvudrollsinnehavare osar av erotik och passion, som Shanghaiexpressen (Shanghai Express 1932) och Marocko (Morocco 1930), där hon även kysser en annan kvinna.
Men så skedde det en backlash och Hays koden (eller the Production Code som den egentligen hette) drevs igenom i USA, vars syfte var att motverka syndigt och omoraliskt leverne. Sex i alla dess former, utöver en liten kyss, var då förstås något som man särskilt försökte bekämpa, och eftersom man censurerade filmer från andra länder så påverkades inte bara den amerikanska filmen. Men redan på 40-talet började den luckras upp igen, delvis genom amerikanska provokatörer som Alfred Hitchcock och Otto Preminger (den första Hollywoodfilmen som antydde oralsex kom faktiskt så tidigt som 1955, Hämndens skugga (The Big Combo)), delvis tack vare impulser från Europa, som Roberto Rossellinis L'amore (1948) . Två svenska filmer var där betydelsefulla, Hon dansade en sommar (1951), där Ulla Jacobsson visade brösten, och Sommaren med Monika (1953), där Harriet Andersson badade naken. (Ja, det är mest kvinnor det handlar om, nakna män är, fortfarande, i minoritet av olika anledningar. Harvey Keitel brukar dock gärna visa upp sig.) I skiftet 50/60-talet gav man upp Hays koden, och även i amerikansk film kunde man nu visa hud, bara bröst, otrohet, toalettstolar, dubbelsängar, och annat som tidigare varit mer eller mindre förbjudet. Vad som brukar kallas den första regelrätt pornografiska filmen gjordes 1959, Russ Meyers The Immoral Mr Teas. Den riktiga explosionen kom dock mot slutet av 60-talet, då både vanlig spelfilm och porrfilm fläskade på, och på 70-talet hade porrfilmen till och med någon form av kulturell status. Då kom också det som kallas gladporr, med sådana odödliga mästerverk som danska Mazurka på sängkanten (Mazurka på sengekanten 1970), där tonen var lekfull och sexscenerna mer nedtonade. Den japanska nya vågen, med titlar som Sinnenas rike (Ai no corrida 1976), kunde göra filmer som inte var porrfilmer utan hade klara konstnärliga ambitioner, men samtidigt var lika explicita som en vanlig porrfilm. På 70-talet gjorde man till och med i Pakistan filmer som det feministiska dramat Society Girl (1976), om en kvinna (spelad av Sangeeta, som också är filmens regissör) som tvingas prostituera sig för att kunna försörja sin familj.
Nu för tiden finns det inte många restriktioner i västvärlden, bara olika åldersgränser. Utanför västvärlden är det mer restriktivt, med vissa undantag, som den sydkoreanska filmen, som ofta kan vara väldigt explicit när det gäller sex.
Men det är svårt med sexscener, även om censuren tillåter dem. Det kan så lätt kännas billigt, onödigt, eller tramsigt, eller bara tråkigt. Den belgiska filmen Je, tu, ille, elle (1974), som jag skrivit om förut (här), innehåller en lång sexsekvens mellan huvudpersonen och hennes flickvän, men det är den tråkigaste delen av filmen, för till skillnad från resten av filmen är den konventionell och banal. Ett vanligt misstag är annars att man gör sexscenerna för högtravande, med hundratals tända ljus och så vidare. Då är det roligare när Christian Slater sätter på Patricia Arquette i en telefonkiosk i True Romance (1993). En annan favorit är sexscenerna mellan Rene Russo och Pierce Brosnan i Äventyraren Thomas Crown (The Thomas Crown Affair 1999) som både är sköna och roliga (scenerna menar jag), mest för att de själva verkar haft så kul. Kanske är det så att man föredrar de sexscener som skildrar sex så som man själv vill ha det.
Men sex behöver inte vara avklätt eller explicit, min absoluta favoritscen är nog från filmen Ungkarlsfällan (The More the Merrier 1943). Joe Carter (Joel McCrea) är ungkarl och inneboende hos Connie Milligan (Jean Arthur), förlovad med en annan man. En kväll har de varit ute tillsammans, Joe och Connie, och när de kommer hem sätter de sig på trappan till huset de bor i. Hon börjar prata om vad hon ska laga för mat åt sin fästman, medan Joe börjar kyssa hennes ansikte, alltmer passionerat. Personkemin, stämningen, och det förbjudna i det hela, gör att det är oproportionellt upphetsande, utan att vara det minsta tacky.
Nu har jag inlett och avslutat det här inlägget om sex med att beskriva scener med Joel McCrea, och jag vill inte gärna spekulera mer i hur det ska tolkas. Jag känner också att det finns mycket mer att skriva i ämnet, men nu får det vara bra för idag.
måndag, september 24, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar