fildelning

Med anledning av rättegången mot Pirate Bay intervjuade Svenska Dagbladet i måndags olika parter. Bland annat säger Johan Holmer på Sveriges filmproducenter att illegal fildelning gör att svensk film går miste om 700 miljoner kronor. Det är naturligtvis enbart en helt hypotetisk siffra. Men även om den stämde så är förlorarna säkerligen DVD-branschen och eftersom den ändå inte är med och bidrar till filmavtalet så är det oklart på vilket sätt dessa uteblivna kronor skulle vara "ett av de största hindren för en positiv utveckling inom svensk filmproduktion" som Holmer hävdar. Biobesökandet har för övrigt ökat senare år, parallellt med ökad fildelning, så man skulle lika gärna kunna hävda att fildelning är bra för branschens intäkter. Men statistik måste hanteras försiktigt. Vad som är orsak och verkan, och om olika faktorer alls hänger ihop, kan man inte nödvändigtvis utläsa bara för att man har två siffror framför sig.

Och som jag sagt förut så känns debatten som förs nu redan förlegad.

Film utanför storstaden

Jag har tidigare kritiserat dvd-krönikor i tidningar, som inte mycket mer än reklam för de senaste filmer recensenterna fått hem i brevlådan. Men jag har tänkt om. Med tanke på hur få biofilmer som kommer till städer utanför de stora universitetsstäderna, är dvd:n ofta enda chansen att se de filmer som är självklara för de boende i Stockholm och till viss del Göteborg.

I de mindre städerna är det entusiaster, som håller i filmklubbar, som ger invånarna chansen till ett bredare utbud än de bredaste barnfilmer och actionfilmer. Örebro har till exempel Örebro filmklubb. I andra städer finns filmfestivaler och andra evenemang, som Norrköpings dynamiska Flimmer. I Kalmar finns bio Saga, som i år fyller 100 år och därigenom är Sveriges äldsta biograf som fortfarande är i drift. På den lite udda tiden lördagar 15.00 visas annan film än den som visas på Kalmars multiplex Biostaden.

Ett annat alternativ är Sveriges Förenade Filmstudios (SFF), som i städer och småorter visar film runt hela Sverige. Om det saknas en filmstudio i din ort kan du för övrigt starta en själv. Det är bara att kontakta SFF.

Och sen finns på vissa utvalda städer Astoria Arthouse, som visar serier med utvalda filmer av smalare karaktär.

Nackdelen med dessa festivaler och filmklubbar är att en viss film ofta bara visas en gång, så är man sjuk eller upptagen den dagen är det kört, och dvd är enda chansen. Nu är ju även utbudet av dvd-filmer begränsat utanför de större städerna. Om allt som finns att tillgå är bensinmackens utbud kan det kanske kännas frustrerande, men även här finns det hopp. Företaget Boxman, som nu bytt namn till det synnerligen fåniga Lovefilm, har ett väldigt brett utbud av hyrfilmer som man beställer via internet, och som sen skickas med post till brevlådan. Brafilm är ett annat företag med samma idé, som dock går ihop med Lovefilm 4 september.

Så, att skriva om dvd-släpp är därför relevant. Fast på ett mer kritiskt sätt än som ofta är fallet. Så, för att guida och vägleda så kommer även filmforum att ägna mer tid åt dvd-släpp i framtiden. Ett av höstens nya inslag. Samtidigt fortsätter förstås serierna filmarkivet, Den svenska filmen, och annat. Film är bäst på hösten!

---------------------------------------------------
Om du bor någon annanstans än i Stockholm, Göteborg, eller snarlik stad, skriv gärna och berätta om filmutbudet hos dig. Hur ser det ut i Ormträsk och Ystad?

Distribution och visningsformer

Den första biografmaskinisten i världen, vem det nu var, skulle förmodligen klara av att köra en modern projektor idag, drygt 110 år senare. Tekniken har inte ändrats mycket. Ljuskällan har förändrats, och det har tillkommit olika ljudsystem, och själva filmremsan är av annat material, men det är bara yttre förändringar. Det är anmärkningsvärt att när allt annat blivit mindre och mindre och mer och mer avancerat så har filmprojektorn inte ändrats alls. Men konkurrensen hårdnar plötsligt, markant.

I början var biografen den enda platsen där man kunde se film, sen kom tv:n och började visa film, och videospelaren gjorde det på 70-talet möjligt för folk att själva välja både när de skulle titta, och på vad (till många moralisters fasa). Idag kan man bygga sig avancerade hemmabio anläggningar med digitalt surroundljud. Man kan ladda ner filmer på nätet, och titta på film på datorn. Man kan se film i sin mobil, och man kan prenumerera på dvdfilmer. Dessutom kan man visa film digitalt, likväl som spela in den digitalt. Det finns också digitala filmprinters som överför den digitala informationen direkt på filmremsan, vilket är ett smidigt sätt att kombinera det nya tekniken med den traditionella visningsformen.

Så samtidigt som det blir lättare att spela in, och titta på, film, blir läget för biograferna alltmer prekärt. Besökssiffrorna minskar, och biografägarna är oroliga. Ett av biografens starkaste kort är att det är där filmen visas först, men nu kan folk laddar ner film från nätet istället, eller köpa piratkopierade dvd:er. Vissa, som Steven Soderbergh med sin senaste film Bubble (2005), släpper filmen parallellt på bio, dvd och betal-tv för att motverka detta (och/eller för att få maximal medial uppmärksamhet). Ett annat sätt att använda nya medier är att marknadsföra sig på dem, som när filmbolaget släppte det åtta första minutrarna av Lucky Number Slevin (2006) på webvideositen YouTube, en het nätuppkomling. Det har blivit så att filmbolagen ofta tjänar de stora pengarna på dvd-utgåvorna av filmerna, och på allt annat runt själva filmen, och att biografpremiären främst blir ett PR-jippo, eftersom det är i samband med biopremiärer som det hålls kändisgalor och skrivs recensioner. I framtiden kan man mycket väl tänka sig att det på biograferna bara går upp stora actionfyllda spektakelfilmer, som kommer till sin rätt i större utsträckning på en jätteduk. Smalare filmer där folk mest sitter och pratar kommer kanske enbart att få dvd-release, eller vilket nytt system som nu kommer efter dvd:n. Biopubliken består idag i grova drag av tre grupper: tonåringar, barnfamiljer och medelålders kvinnor. De vill se helt olika filmer, och det är tonåringarnas filmer så får mer och mer utrymme. Samtidigt som det är tonåringarna som förmodligen är mer aktiva när det gäller att ladda ner film, eller skaffa piratkopior.

Det är naturligtvis beklagligt, eftersom det är en annan sak att se film på bio mot att se den på sin tv, även med en hemmabioutrustning. Det är inte bara storleken på duken, utan hela känslan av gemenskap och äventyr som finns med som en bonus när man ser filmen på bio. Om man kan stoppa filmen, spola fram, spola tillbaka, ta en paus, och så vidare, så blir upplevelsen en helt annan, mindre koncentrerad och fokuserad. Visserligen kan det vara skönt att slippa popcorn-stanken, långa personer på bänkraden framför och de som inte har vett att hålla tyst, men det problemet är inte så stort att det förtar den lite romantiska känslan av att gå på bio. Hemmabio i all ära, men att slinka in på en entusiastbio en regnig lördagkväll i quartier latin i Paris är ett av livets största glädjeämnen, även om projektorn kanske är från 1932.

--------------------------------------------------

På YouTube så får användarna själva lägga ut sina egna videoproduktioner. Det kan vara semesterbilder, konstfilmer, gulliga hundar eller bara rent trams.

Lucky Number Slevin får svensk biopremiär i juni. Huruvida Bubble får svensk premiär känner jag inte till, men den finns ju på dvd i England och USA.