Saker jag har sett (8)

En välskrivet manus med en underbar dialog, vass samhällskritik, en insiktsfull beskrivning av kändisskapets tjusning, en berättelse om förtroenden, stolthet, avund, plikt och moral, allt iscensatt med stil och finess, varför skulle man nöja sig med mindre än så? Quiz Show (1994) är en av mina favoritfilmer, och när jag såg om den förra helgen hade den inte tappat någonting av sin tjusning. Den fungerar på alla plan, och även om den utspelas i slutet av 50-talet, är den i sitt ämne väldigt samtida, eller tidlös. Hyr den redan ikväll.

John Carpenter har sin storhetstid långt tillbaka. De filmer han gjorde i slutet av 70-talet, början av 80-talet var fantasifulla, täta och med en lysande användning av CinemaScope-formatet. Det är filmer som är så renodlade och koncentrerade att de nästan blir abstrakta. Inga storverk, men väl värda att se och se om. Den bästa av dem är Förföljd (Someone's Watching Me 1978), om en ensamstående kvinna som blir terroriserad av en man, som ringer upp henne i tid och otid, och skickar meddelanden. Aldrig hotfull, så det är inte mycket polisen kan göra, men det tär på henne förstås. Men hon kämpar tillbaka, och vägrar låta sig besegras. Hon vägrar bli ett offer för den manliga blicken, om man vill tolka den feministiskt. Den är också ett bevis på Carpenters kärlek till Hitchcock. Förtexterna är snudd på identiska med I sista minuten (North By Northwest 1959), och det finns scener kopierade från både Främlingar på tåg (Strangers on a Train 1951) och Fönstret mot gården (Rear Window 1954). Filmens stora brist är att den inte finns på dvd. Men The Thing (1982) finns att hyra, så varför inte ta den istället, och njut av inledningsscenen.

Matewan (1987) handlar om en gruvstrejk i USA på 1920-talet, och Prickskytten (The Sniper 1952) handlar om en psykiskt sjuk man som inte får den vård han behöver, och som därför begår flera omotiverade våldsdåd. Ingen av filmerna utspelas nu, men har ändå något att säga för vår tid. Matewan om situationen i dagens Kina, och Prickskytten om dagens Sverige. Matewan är tämligen tillrättalagd, en glorifiering av fackföreningar, men det är stillsamt gripande och har en varm, rättfram realistisk stil. Prickskytten är mer komplex, och den bättre filmen, även om den är predikande emellanåt. Den utspelas i San Francisco, och bildar ett intressant komplement till både Dirty Harry (1971) och Zodiac (2007), för sin skildring av hur en seriemördare sätter staden i skräck. Den stora skillnaden mellan de tre är att Prickskytten
har mördaren i centrum, Dirty Harry har polisen, och Zodiac har journalisterna. (Matewan finns på dvd i England, Dirty Harry finns på svensk dvd, Zodiac går på bio nu. Tyvärr finns inte Prickskytten tillgänglig för närvarande.)