För långtråkiga sommardagar kommer här en tävling. 12 frågor att besvara, av varierad svårighetsgrad. Lycka till!
Hur många har spelat James Bond?
Vilken film av Douglas Sirk bygger på en bok av William Faulkner?
Hon har spelat mamma till Steve McQueen, och regisserat feministiska dramer, vad heter hon?
Vilken svensk förenar Heat (1995) med Hannibal (2001)?
Vad är det svenska ordet för Hatari! (1962)?
Vilket film av Antonioni utspelas delvis på börsen i Rom?
Hur många i familjen Makhmalbaf har regidebuterat? (Än så länge)
Polanski har regisserat en film där Donald Pleasence går runt i kvinnokläder, men vem spelar mannen som tar honom som gisslan?
Miles Franklin skrev boken, och Judy Davis spelade huvudrollen, men vem regisserade?
Vilken film förenar Billy Wilder, Fred Zinnemann, Robert Siodmak, Edgar J. Ulmer och Eugen Schüfftan?
En indisk film från 2001 där de engelska kolonisatörerna och invånarna i en by möts i en cricketmatch på liv och död, vem spelade huvudrollen?
Den efterfrågade huvudrollsinnehavaren i föregående fråga var också framstående tennisspelare. Det finns (minst) en till indisk tennisspelare som också spelade in filmer. Vem? En ledtråd finns i fråga 1.
--------------------------------------
2006-08-09 Svaren finns här
tisdag, juli 25, 2006
söndag, juli 23, 2006
Veckans 5: Judy Davis
1979 Min lysande karriär (My Brilliant Career)
1984 En färd till Indien (A Passage to India)
1987 High Tide
1992 Fruar och äkta män (Husbands and Wives)
1996 Children of the Revolution
-------------------------------------------
Fruar och äkta män finns på dvd i Sverige, de andra kan gå att hitta på hyr-vhs. Min lysande karriär och En färd till Indien finns på dvd i England. Children of the Revolution finns på dvd i USA, och High Tide finns, förhoppningsvis, på dvd i Australien, Davis hemland.
1984 En färd till Indien (A Passage to India)
1987 High Tide
1992 Fruar och äkta män (Husbands and Wives)
1996 Children of the Revolution
-------------------------------------------
Fruar och äkta män finns på dvd i Sverige, de andra kan gå att hitta på hyr-vhs. Min lysande karriär och En färd till Indien finns på dvd i England. Children of the Revolution finns på dvd i USA, och High Tide finns, förhoppningsvis, på dvd i Australien, Davis hemland.
onsdag, juli 19, 2006
Sommarlättja
Det blir inte mycket skrivet under sommaren, men några korta tips kommer här:
Se The Squid and the Whale på bio. Den är stortartad. Kanske lite för kort, allt går så fort, men snudd på fulländad.
Lyssna på Lars Lönroth på P1. Just nu har han en serie om stora amerikanska regissörers sista film. De ingår i Kulturnytt och tyvärr är inslagen ganska korta, men hellre ett kort inslag än inget inslag alls. Lars Lönroth har en perfekt radioröst och vet vad han pratar om. Lyssna antingen på radion eller på nätet (här).
Titta in på filmforum nästa vecka, då blir det tävling!
Se The Squid and the Whale på bio. Den är stortartad. Kanske lite för kort, allt går så fort, men snudd på fulländad.
Lyssna på Lars Lönroth på P1. Just nu har han en serie om stora amerikanska regissörers sista film. De ingår i Kulturnytt och tyvärr är inslagen ganska korta, men hellre ett kort inslag än inget inslag alls. Lars Lönroth har en perfekt radioröst och vet vad han pratar om. Lyssna antingen på radion eller på nätet (här).
Titta in på filmforum nästa vecka, då blir det tävling!
tisdag, juli 11, 2006
Butch Cassidy and the Sundance Kid
Vissa filmer lyckas skapa en alldeles egen form av magi, de får en lyster, kanske av charm, kanske av glädje, kanske av kärlek. De behöver egentligen inte vara särskilt bra, men de har något visst oemotståndligt över sig som gör att de är omöjliga att inte tycka om. Butch Cassidy och Sundance Kid (1969), är en sådan film. Det är dessutom alldeles särskilt bra, vilket gör den ännu mer magisk. Kombinationen av de tre huvudrollsinnehavarnas totala gehör, Conrad Halls lyriska foto, Burt Bacharachs musik och William Goldmans känsliga manus är överväldigande, och George Roy Hills regi styr allt med en fast men mjuk hand. Det är en av de mest förtjusande filmer som gjorts. Basta!
Butch Cassidy och Sundance Kid fanns på riktigt, de rånade tåg och banker i trakterna runt Fort Worth i slutet av 1800-talet. För att få stopp på dem anlitades dåtidens främsta sheriffer. Butch och Sundance bestämde sig för att bättre fly än illa fäkta, och via New York for de till Sydamerika, först Argentina och sen Bolivia. Där levde de lagenligt i många år, men rånade till slut en bank, och hamnade i onåd med den bolivianska polisen. De dog i en eldstrid i en liten håla på landsbygden. Goldman, som under många år läst och forskat om de två, skrev ett manus som tämligen väl följde det verkliga förloppet, han har bara hoppat över en del detaljer och förskönat en del andra. Exempelvis så var inte Sundance en sådan mästerlig skytt som han är i filmen. Men förvånansvärt mycket av det som är med i filmen hände på riktigt, som att de rånade samma stackars bankbiträde två gånger, den ståndaktige Woodcock på tåget.
Både Goldman och regissören Hill är intresserade av myter och historier, och här har de verkligen gett sig hän. Filmen skildrar två mytiska figurer, och den tid de levde i, och samtidigt hur den tiden var förbi, och hur de egentligen överlevt sig själva. Det var ett vanligt tema i westernfilmer på 60-talet, man kan tänka på Peckinpahs våldsepos till exempel, men även actionfilmer som Underworld USA (1960), Bödlarna (The Killers, 1964) och Hämnaren från Alcatraz (Point Blank, 1967). De filmerna är brutala och cyniska, Butch Cassidy och Sundance Kid är något annat. Den är mer vemodiga och lättsam. Här finns några av de roligaste scener och repliker jag vet, och det är mycket humorn som gör att filmen är så oemotståndlig, samtidig som den ger personerna mer levande och lätta att tycka om. Det är inte några hårdhudade gangsters, utan snarare gentlemän. I en scen som klipptes bort och inte fick vara med i den slutgiltiga filmen säger Butch: "Listen, if there is one thing we've got, it's manners." och så är det. Det är naturligtvis en försköning av verkligenheten, för dem som blev rånade och beskjutna var det knappast någon tröst om rånarna hade stil. Men det är Goldman förlåtet att han inte kan döma dem. Man vill så gärna tycka om dem. På så vis så är filmen en del av den mytbildning den skildrar, och det finns något metafilmiskt över den, vilket är tydligaste i början. Filmen inleds med en journalfilm om The Hole in the Wall Gang, som var ett av namnen på Butch och Sundances band, och sen är inledningen av själva spelfilmen i utsökt svart/vitt, när personerna presenteras, för att sedan övergå i klara och tydliga färger när själva intrigen tar sin början.
Butch Cassidy och Sundance Kid är inte någon av de största westernfilmerna. Den saknar det riktiga djupet för det, svärtan och smärtan, som finns i exempelvis Pat Garrett och Billy the Kid (1973), Mannen från västern (Man of the West 1958), Ulzanas raid (1975) och Förföljaren (The Seacrhers, 1956). Men den har så mycket annat, och framför allt spelet mellan Newman och Redford. De är det bästa paret på bio sedan Bogart och Bacall. I slutscenen, när de, nedskjutna och döende i en anonym by i Bolivia, planerar sin framtid tillsammans i Australien, så förenas alla de känslor som byggts upp under filmen. Det finns något hoppfullt och samtidigt tragiskt, något stoiskt och samtidigt uppsluppet över den scenen, och det samma gäller filmen i sin helhet.
Verklighetens Butch och Sundance dog som sagt i Bolivia. Av skottskadorna att döma så sköt Butch ihjäl den döende Sundance med ett nådaskott, innan han tog sitt eget liv. Så slutar inte filmen, och tur är väl det, för det skulle ha varit outhärdligt. Jag måste få tro att det fanns en möjlighet för dem att fly vidare, till Australien.
--------------------------------------------------------------
Det har nyligen kommit ut en fin dvdutgåva i USA av Butch Cassidy and the Sundance Kid, fullmatade med intervjuer och dokumentärer. Ett kul inslag är att man korsklippt motsägelsefulla svar och visar hur man inte alltid kan lita på sanningshalten i vad som sägs av de inblandade. Men den är ganska dyr, och om man vill kan man köpa en billigare svensk utgåva, som bör finnas i välsorterade butiker, om den inte dragits in i samband med att man släppt den nya utgåvan. De flesta av Peckinpahs filmer finns på dvd, även i Sverige. Det samma gäller Förföljaren och Ulzanas raid. Hämnaren från Alcatraz (Point Blank) och Bödlarna (The Killers) finns på dvd i USA. Underworld USA finns inte utgiven tyvärr.
Butch Cassidy och Sundance Kid fanns på riktigt, de rånade tåg och banker i trakterna runt Fort Worth i slutet av 1800-talet. För att få stopp på dem anlitades dåtidens främsta sheriffer. Butch och Sundance bestämde sig för att bättre fly än illa fäkta, och via New York for de till Sydamerika, först Argentina och sen Bolivia. Där levde de lagenligt i många år, men rånade till slut en bank, och hamnade i onåd med den bolivianska polisen. De dog i en eldstrid i en liten håla på landsbygden. Goldman, som under många år läst och forskat om de två, skrev ett manus som tämligen väl följde det verkliga förloppet, han har bara hoppat över en del detaljer och förskönat en del andra. Exempelvis så var inte Sundance en sådan mästerlig skytt som han är i filmen. Men förvånansvärt mycket av det som är med i filmen hände på riktigt, som att de rånade samma stackars bankbiträde två gånger, den ståndaktige Woodcock på tåget.
Både Goldman och regissören Hill är intresserade av myter och historier, och här har de verkligen gett sig hän. Filmen skildrar två mytiska figurer, och den tid de levde i, och samtidigt hur den tiden var förbi, och hur de egentligen överlevt sig själva. Det var ett vanligt tema i westernfilmer på 60-talet, man kan tänka på Peckinpahs våldsepos till exempel, men även actionfilmer som Underworld USA (1960), Bödlarna (The Killers, 1964) och Hämnaren från Alcatraz (Point Blank, 1967). De filmerna är brutala och cyniska, Butch Cassidy och Sundance Kid är något annat. Den är mer vemodiga och lättsam. Här finns några av de roligaste scener och repliker jag vet, och det är mycket humorn som gör att filmen är så oemotståndlig, samtidig som den ger personerna mer levande och lätta att tycka om. Det är inte några hårdhudade gangsters, utan snarare gentlemän. I en scen som klipptes bort och inte fick vara med i den slutgiltiga filmen säger Butch: "Listen, if there is one thing we've got, it's manners." och så är det. Det är naturligtvis en försköning av verkligenheten, för dem som blev rånade och beskjutna var det knappast någon tröst om rånarna hade stil. Men det är Goldman förlåtet att han inte kan döma dem. Man vill så gärna tycka om dem. På så vis så är filmen en del av den mytbildning den skildrar, och det finns något metafilmiskt över den, vilket är tydligaste i början. Filmen inleds med en journalfilm om The Hole in the Wall Gang, som var ett av namnen på Butch och Sundances band, och sen är inledningen av själva spelfilmen i utsökt svart/vitt, när personerna presenteras, för att sedan övergå i klara och tydliga färger när själva intrigen tar sin början.
Butch Cassidy och Sundance Kid är inte någon av de största westernfilmerna. Den saknar det riktiga djupet för det, svärtan och smärtan, som finns i exempelvis Pat Garrett och Billy the Kid (1973), Mannen från västern (Man of the West 1958), Ulzanas raid (1975) och Förföljaren (The Seacrhers, 1956). Men den har så mycket annat, och framför allt spelet mellan Newman och Redford. De är det bästa paret på bio sedan Bogart och Bacall. I slutscenen, när de, nedskjutna och döende i en anonym by i Bolivia, planerar sin framtid tillsammans i Australien, så förenas alla de känslor som byggts upp under filmen. Det finns något hoppfullt och samtidigt tragiskt, något stoiskt och samtidigt uppsluppet över den scenen, och det samma gäller filmen i sin helhet.
Verklighetens Butch och Sundance dog som sagt i Bolivia. Av skottskadorna att döma så sköt Butch ihjäl den döende Sundance med ett nådaskott, innan han tog sitt eget liv. Så slutar inte filmen, och tur är väl det, för det skulle ha varit outhärdligt. Jag måste få tro att det fanns en möjlighet för dem att fly vidare, till Australien.
--------------------------------------------------------------
Det har nyligen kommit ut en fin dvdutgåva i USA av Butch Cassidy and the Sundance Kid, fullmatade med intervjuer och dokumentärer. Ett kul inslag är att man korsklippt motsägelsefulla svar och visar hur man inte alltid kan lita på sanningshalten i vad som sägs av de inblandade. Men den är ganska dyr, och om man vill kan man köpa en billigare svensk utgåva, som bör finnas i välsorterade butiker, om den inte dragits in i samband med att man släppt den nya utgåvan. De flesta av Peckinpahs filmer finns på dvd, även i Sverige. Det samma gäller Förföljaren och Ulzanas raid. Hämnaren från Alcatraz (Point Blank) och Bödlarna (The Killers) finns på dvd i USA. Underworld USA finns inte utgiven tyvärr.
söndag, juli 09, 2006
Veckans 5: Sean Penn
1988 Colors
1998 Den tunna röda linjen (Thin Red Line)
1999 Dur och moll (Sweet and Lowdown)
2003 Mystic River
2004 Attentatet mot Richard Nixon (The Assassination of Richard Nixon)
--------------------------------------------
Colors har funnits på hyr- och köp- dvd/vhs i Sverige, men har utgått. Finns på dvd i England. Detsamma gäller Dur och moll. De andra finns både att hyra och köpa i Sverige.
1998 Den tunna röda linjen (Thin Red Line)
1999 Dur och moll (Sweet and Lowdown)
2003 Mystic River
2004 Attentatet mot Richard Nixon (The Assassination of Richard Nixon)
--------------------------------------------
Colors har funnits på hyr- och köp- dvd/vhs i Sverige, men har utgått. Finns på dvd i England. Detsamma gäller Dur och moll. De andra finns både att hyra och köpa i Sverige.
måndag, juli 03, 2006
Lågsäsong
Det är sommar, och filmforum kommer att ta det lite lugnt, kanske rent av ta semester ett par veckor. Idag blir det bara ett kort inlägg, med två biotips för regniga dagar. Det är inte mycket att se just nu, men två omistliga filmer går på repertoaren, i alla fall i Stockholm. Tristram Shandy och Kvinnor offside. Den första är ännu ett experiment av Michael Winterbottom, en av Europas mest intressanta regissörer under de senaste 10 åren. Han för tankarna till Steven Soderbergh i USA, även om Soderbergh har en större maktposition. Men de delar fantasin, självständigheten och den nerviga, närgångna kamerastilen, och viljan att hela tiden pröva på något nytt. Tristram Shandy kan vara Winterbottoms bästa hittills, med ännu en underbart självupptagen Steve Coogan i huvudrollen.
I årets första inlägg efterlyste jag en ny film av Jafar Panahi. Det har jag fått, i fredags hade hans senaste film Kvinnor offside premiär. Den är inte lika trollbindande som Panahis tidigare filmer, som Den vita ballongen (Badkonake sefid, 1995) och Cirkeln (Dayereh, 2000), men den är ändå en av årets bästa. Med ohämmad vardagsrealism skildrar han några tjejers försök att se en fotbollsmatch i Teheran, något som är omöjligt då det är förbjudet för kvinnor att gå på fotbollsmatcher i Iran. Med de enklaste medel skildrar Panahi och de fläckfria skådespelarna frustrationen hos både kvinnorna och deras militära övervakare. Humanism och humor blandas på ett sätt som känns typiskt för den moderna iranska filmen, i alla fall de alster som kommer till Europa. Det kom betydligt fler för några år sedan än idag, en försämring jag hoppas beror på njugga importörer och inte på det inhemska förtrycket i Iran.
Ett annat tips är en ny, lyxig amerikansk dvdutgåva av Butch Cassidy and the Sundance Kid (1969). Men mer om den nästa vecka.
----------------------------------------------
En tidigare film av Winterbottom som är riktigt bra är Wonderland (1999). Den finns på dvd i USA, och som hyr-vhs i Sverige.
I årets första inlägg efterlyste jag en ny film av Jafar Panahi. Det har jag fått, i fredags hade hans senaste film Kvinnor offside premiär. Den är inte lika trollbindande som Panahis tidigare filmer, som Den vita ballongen (Badkonake sefid, 1995) och Cirkeln (Dayereh, 2000), men den är ändå en av årets bästa. Med ohämmad vardagsrealism skildrar han några tjejers försök att se en fotbollsmatch i Teheran, något som är omöjligt då det är förbjudet för kvinnor att gå på fotbollsmatcher i Iran. Med de enklaste medel skildrar Panahi och de fläckfria skådespelarna frustrationen hos både kvinnorna och deras militära övervakare. Humanism och humor blandas på ett sätt som känns typiskt för den moderna iranska filmen, i alla fall de alster som kommer till Europa. Det kom betydligt fler för några år sedan än idag, en försämring jag hoppas beror på njugga importörer och inte på det inhemska förtrycket i Iran.
Ett annat tips är en ny, lyxig amerikansk dvdutgåva av Butch Cassidy and the Sundance Kid (1969). Men mer om den nästa vecka.
----------------------------------------------
En tidigare film av Winterbottom som är riktigt bra är Wonderland (1999). Den finns på dvd i USA, och som hyr-vhs i Sverige.
söndag, juli 02, 2006
Veckans 5: Boxningsfilmer
1942 Gentleman Jim
1949 Knock-Out (The Set-Up)
1972 Fat City - chansernas stad (Fat City)
1980 Tjuren från Bronx (Raging Bull)
2005 Million Dollar Baby
------------------------------------------
Gentleman Jim finns inte utgiven i dagsläget. Knock-Out och Fat City finns på amerikansk dvd. Fat City har också funnits på vhs i Sverige. Tjuren från Bronx och Million Dollar Baby finns på köp- och hyr-dvd och vhs i Sverige.
1949 Knock-Out (The Set-Up)
1972 Fat City - chansernas stad (Fat City)
1980 Tjuren från Bronx (Raging Bull)
2005 Million Dollar Baby
------------------------------------------
Gentleman Jim finns inte utgiven i dagsläget. Knock-Out och Fat City finns på amerikansk dvd. Fat City har också funnits på vhs i Sverige. Tjuren från Bronx och Million Dollar Baby finns på köp- och hyr-dvd och vhs i Sverige.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
